Första ögonflingan

[Del 1]

Finns det något så enkelt att beskriva i film eller på scen som Kärlek vid första ögonkastet? Seriöst, jag börjar tro att det var någon ondskefull regissör eller manusförfattare som en dag tänkte ”Hmm, jag har tre minuter på mig att visa hur två människor träffas, lär känna varandra, blir kära och sedan tillsammans - undrar om man kan optimera bort den actionlösa dödfasen i mitten?”. Förslagsvis var det Shakespeare som var just den jeveln, i och med Romeo och Julia, även om han åtminstone hade vett nog att beskriva fenomenet som hokus-pokus i En midsommarnatts dröm.

 

Så en öppen fråga till er: Finns Kärlek vid första ögonkastet (skriv gärna kommentar här istället för facebook plx)?

 

För det finns ju en del människor som man snabbt tycker väldigt bra om. Det händer då och då för mig och behöver inte alls vara av romantisk karaktär. Kanske råkar man komma in på något intressant med främlingen man dösnackar med på busshållplatsen. Eller så hittar man gemensamma intressen med bordsherren som man enligt någon bordsplaceringslista tvingas sitta bredvid en hel trerättersmiddag. Om man som jag ofta känner sig som ett ufo så är de här händelserna extremt nyttiga, för de visar trots allt att människor kan vara fantastiska varelser och att man kanske inte är så felplacerad trots allt.

Men tänk om en sådan här situation skulle leda till något annat? Att jag råkar bli kär, få kärleken besvarad, och sedan få chans på. Skulle jag i så fall inte kunna kalla det för Kärlek vid första ögonkastet, trots att det egentligen bara är en lycklig slump att personen i fråga ingick i gruppen av spontan-må-bra-människor?

Och skulle inte det bevisa att alla Kärlek vid första ögonkastet-tillfällen bara är sådana här slumpgenererade effekter och inte ett dugg magiska?

Aha, jag har genomskådat det!

Äh, nu låter jag sådär cynisk igen…

 


Kommentarer
Postat av: PX

Ja. Empirisk erfarenhet visar att det finns.

2010-03-15 @ 14:26:40
URL: http://pixelpusher.se
Postat av: Hanna

Åh snälle px, bjud på detaljer! Kanske rentav en pirrpirrhistoria av rang, som för tankarna till fjärilsmaginvasioner eller doft av bortsopat grus på vårkanten? Eller är det en historia jag redan borde känna till?

2010-03-15 @ 15:43:20
URL: http://pushtheredbutton.blogg.se/
Postat av: Lina

Det är väl mest sannolikt att jag är en överdrivet realistisk person, en såndär som tycker att kärlek ofta är ett dumt påhitt.



Så kärlek vid första ögonkastet, nej. Men intresset kan ju uppstå som leder till att man förlorar sig själv så totalt i en annan människa.



Men även min realistiska syn på kärleken slås i spillror då även jag lyckas gå och bli kär.. Jag tror inte det finns någon logisk förklaring för någonting egentligen, kalla det ödet istället.

2010-03-15 @ 22:30:03
URL: http://linahjemdahl.blogg.se/
Postat av: Hanna

Lina: Grattis till kärleken! Hoppas den gör dig gott, sådär som det ska vara.

Hmm...däremot vet jag inte om jag tror på ödet. Alls, faktiskt. Kärlek behöver inte vara magiskt bara för att man inte riktigt har kontroll över det själv. Och ännu mindre behöver det vara förutbestämt bara för att det känns så osannolikt välarrangerat. Dessutom känns det som om man alltid lägger pusselbitarna baklänges när man försöker hitta samband mellan ödet och att man har träffat någon fantastiskt. Du vet, man börjar fundera på hur man träffades, hur det kom sig att man träffades och det brukar sluta med något i stil med "hade jag tittat åt vänster istället för höger på juldagen -97 (vilket ledde till att jag lärde mig något, som påverkade ett senare val, mm,..., som påverkade att jag till slut gick på den där festen som var så viktigt) så hade vi aldrig träffats."

2010-03-16 @ 07:16:09
URL: http://pushtheredbutton.blogg.se/
Postat av: Marcus

Håller med Lina om att det kan uppstå ögonblicklig attraktion som senare kan leda till kärlek. Kärlek är ju en stark känsla av djup samhörighet och ett ögonkast räcker inte riktigt till där. Men som du säger Hanna att om den där omedelbara attraktionen leder till kärlek ser det ju ut som kärlek vid första ögonkastet när man ser tillbaka på det, processen inleddes ju vid första ögonkastet. Så svaret är väl som allt annat här i livet tvetydigt och både ja och nej är rätt på sitt sätt...

2010-03-18 @ 13:24:54
Postat av: Hanna

Marq: Åh, kommer du ihåg den tiden då man såg saker svart eller vitt? Ibland saknar jag den tiden. Å andra sidan var nog ens detaljanalyser om till synes ganska oviktiga saker antagligen fantastiskt tråkiga utan gråskala.

2010-03-18 @ 14:34:11
URL: http://pushtheredbutton.blogg.se/
Postat av: Marcus

Svartvitt är bäst för att det är binärt och binärt är sjukt mindre komplext än den analoga gråskala som verkliga livet är. Poop!

2010-03-18 @ 22:55:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0