En gefla svan

Någon gång på mitten av 90-talet började ett program kallat Knesset på dåtidens stora Ungdomskanal, ZTV. Först var det Kristian Luuk som styrde skutan, men det var inte förrän den lite förvirrade, harmlöse Erik Haag tog över som jag blev riktigt beroende. Erik hade tidigare gjort vissa udda karriärsval och jag kommer aldrig glömma honom som killen som körde kaninhoppningen i tio veckor på barnvärldens prime time - Sommarlovsmorgon. Att vara ledare för Knesset däremot, det var helt rätt. Knesset handlade egentligen inte om någonting. Det fanns inget högre syfte eller mål utan återspeglade istället folks allmäna kärlek till att döda tid genom att snacka strunt. En återkommande panel på tre semikändisar fick i mörka soffor framför svarta kulisser (svart ansågs på denna tid vara förknippat med tuffhet och ungdomsrevolt och alltså inte som i dagsläget då det framförallt är en färg på porslin och presentpapper) varje vecka gå igenom programmets självklara moment: Lovebombing (kasta mys över givet ämne, t ex Finland), Top3 (något som senare Anders&Måns gjorde till sitt) och Veckans uppdrag. Det är ett av dessa uppdrag som jag märkligt nog inte kan släppa. Johan Renck (a k a Stakka Bo), Jonas Leksell (poptrummis och polis som senare fick ta över SVTs Myror i Brallan med det ack så viktiga tävlingsmomentet Gissa Bajset) och Martina Axén (trumslagare i "tjejrockbandet" Drain) fick en vecka på sig att med ett set vattenfärger skapa ett konstverk. När så de sju dagarna hade gått var det dags för genomgång. Stakka Bo hade knypplat fram något slags monster (eller var det en hund?) i blått och grönt. Den var tråkig och förutsägbar, lite som unge herr Johan försökte förtränga att han var som artist hela 90-talet. Martina, om jag inte minns helt fel, hade försökt sig på abstrakt konst men gjort det lite som man gör när man tänker "ja folk gillar tydligen  kladd trots at det ser ut som en 5-åring har gjort det". Momentet var föga imponerande, fram till att Jonas skulle visa upp sitt bidrag till samtida konst. Stilen var barnslig men motivet storslaget. Jonas hade nämligen taget allt vett, knögglat ihop det och slängt det i soptunnan, för att därefter komponera en bild av...
  • En solnedgång inklusive hav och allmänt obehagliga röda nyanser
  • En gigantisk svan som flög genom evigheten/livet/den tropiska miljön
  • Ett älskande par (ja, han använde sig av ordet "älskande") på svanens vinge
Sug på den ett tag. Föreställ dig mästerverket framför dig. Här har vi en polis som på något vis ska representera PopSverige, stolt presenterandes en gäll målning med glitter på där han har låtit mjukporr, hötorgskonst och en barndomsdröm om att bli balettdansör (den enda rimliga förklaringen till fjäderfäet) slemmats samman till något så förvirrande och iögonfallande att inte ens ett drygt decennium kan tvätta bort den från insidan av ögonlocket.
Något man minns.
Det kallar jag konst.
Genialt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0