pushtheredbutton

Vi for till Barcelona. En plats för häng och traskande -
det vi gör bäst.
Framförallt traskades det vertikalt,
på mitt initiativ.
Jag borde aldrig få bestämma.
Dessutom hade det varit skoj med linbana.
Då skulle jag få den att gunga,
bara så att alla andra också skulle få känna på känslan av höjdskräck.
haHA!



På H&M var det disco.
I utomlandet ser man inte lika mycket ner på
Riket af Billighet och Dålig kvalitet.



Sen kom vi hem och blev rastlösa.
Till hufvudstaden med tåg,
där de i tidningen Kupé förklarade hur man kunde fånga den nya singeln till prins.
Martin fixade in oss på Det Kungliga Slottet,
men Carl Philip hade gömt sig för dagen
och min finurliga plan fick ett snopet slut.
I övrigt en idyllisk dag, med smygfoto och picknick med sjöutsikt.



Hermans buffé var kunglig som vanligt,
även om de snålade med den grillade auberginen.
På vägen hem vältrades det fram
och tittades ut över svimfärdigande stup,
för att sätta sig på SJ:s rullande dyrhotell och prata om Star Wars-bröllop.



Roadtrip till Täby,
där jag hittade två nya älsklingar och en fin vän.
Även om det mest bara var en som fotogeniquade sig.
Översocial, pratglad och spattig:
fem kg extra och han skulle heta Squee.



Det var något fel på tärningarna.
Det är det alltid.

Äntligen ledig. 37 dagar totalt, det är så att jag knappt förstår det själv. Och det bästa av allt: Jag har så lite på schemat att jag faktiskt kan och har tid att njuta. Tja, på ett ungefär i varje fall. Det går inte att helt låta bli att tänka på att jag måste utnjyttja tiden och passa på att göra alla de där enmiljontrehundrasjuttiofemtusen
niohundra sakerna som jag annars inte hinner med, men förutom det känns livet riktigt lugnt, behagligt och kravlöst. Jag älskart! Så nu spenderas dagarna mest med att vakna, kanske traska ner på stan, inse att det är roligare hemma, komma tillbaka hem, läsa, pyssla, hänga ute i trädgården och...tja, inte så vansinnigt mycket mer. Det fotas och jag passar på att lära mig små detaljer i photoshop när jag ändå är igång, ivrig med att lära mig precis ALLT inför det kommande omöjlighetsuppdraget i oktober - ta Ammis och Simons bröllopsfoton (knäsvag av rädsla, om än en smula smickrad). Som hjälp på traven fick jag den absolut finaste semesterpresenten någonsin - ett par friska ögon (om du också hade påtvingats glasögon i nästan ett år, genom slask, imma och regnstorm, så skulle du också förstå). Detta underlättar en massa vid själva fototagande så om jag har riktigt riktigt tur nu så kanske jag till och med kommer att ha ett kraftigt fotosug den närmaste tiden. Om inte annat blir det en rejäl fördel när jag ska gå på 3D-bio och slipper ha glasögon på glasögon.

På väg ner på stan häromdagen jämförde vi upplevelser som haft något med åkturer, skådespel, 3D, simulatorer och specialeffekter att göra. Erik tog, likt den Commander Cody han är, fram sitt häftighetstrumfkort genom sitt besök på Universal Studies. Sedan såg vi en liknande åktur i självaste stadskärnan. Fick dock aldrig reda på om det var fullt lika imponerande som att se en livs levande John Connor eller åka i en rörlig farkost för att spränga Dödsstjärnan, så jag kan inte dra några slutsatser om dess potential.