pushtheredbutton

Egentligen finns det något fint med namnet Coop, som egentligen heter co-op men ändå kallas för kop (vad är det med oss egentligen, först uttalade vi shell skäll istället för kjell och nu detta?!). Det är ett namn som doftar gemenskap och samarbete och jag kan inte låta bli att få en överromantiserad bild av muskulösa män och kvinnor klädda i slittåliga arbetsställ, uppbyggandes en hel nation från grunden, gärna med lite röda och blå geometriska objekt i bakgrunden i sann Rodchenko-anda. Vår sekreterare, som för övrigt ser ut som en kvinnlig lite upphottad Bert Karlsson, skulle såklart påpeka att allt bara leder till trampade jordgolv och misär, men jag, som dagligen vill gräva med fingrarna någonstans bak i gommen bara jag tänker på vårt samhälle, sätter händerna för öronen och föreställer mig episka valthorn kompandes trummor i marschtakt.

Men tillbaka till Coop då, eller snarare det som kallas Konsum. Jag har inte hängt med i alla svängar, men som jag har förstått det så kommer Coop numera i en variant av fyra, som jag gärna sammanfattar som Det helt ok stället med fabulösa falaflar* (Coop Forum), det urkiga stället där de tror att billigt nödvändigtvis går hand i hand med sunkigt, lite som Willys alltså (Coop Extra), det dyra stället som ska väcka nostalgi (Coop Konsum) och till slut det skitdyra stället som lika gärna kunde heta Pressbyrån, fast sämre (Coop Nära). Konsum var ju en gång ett stort och ståtligt namn som ingav en trygghetskänsla, för dit har vi ju alltid gått. Numera är det bara gamlingar som fortfarande tänker så, för någon gång i samband med att ICA började göra reklam för sig i såpoperaform så slutade plötsligt alla att handla på Konsum för att istället tömma sin spargris på ICA, för vem vill inte vara som B-kändisvärldens okrönta knarkdrottning Sanna Bråding? Detta** resulterade raskt i att Konsumbutiker började stängas ner och de få som blev kvar blev i stort sett värdelösa och löjligt dyra. I samband med detta kom jag på den fenomenala idén att flytta till ett hus där den närmsta (påstår jag) butiken vi har är, just det, en goddamn Konsumbutik! Här kostar varorna i snitt 50% mer än någon annanstans (med 200% som rekord när jag jämförde salsa). Det är en akutbutik och även om det kan vara några stycken i kö före en så går det alltid rekordfort – inte för att expediten (singularis) är snabb – utan bara för att ingen är galen nog att köpa fler än tre produkter åt gången, att överleva på tills man kommer till en riktig affär. De har dessutom knappt någon vettig vegansk mat (och med vegansk mat menar jag inte alla grönsaker, frukter och mjölsorter, för de är per default veganska och det blir så fånigt att ge dem något särskilt v-epitet, utan sådant som man på grund av gammelvanor som kött- och mjölkproduktsätare vant sig att gilla för att de påminner om animaliskt (alltså, sojaprodukter)). Resultatet blir att inkomsterna är låga, så för att spara in på utgifterna har de valt att låta antingen en gymnasiegrabb (vars lön betalas ut i folköl) eller en gubbe i pensionärsålder (pensionärer ska inte jobba – alltså ska de inte få lön) jobba. Fiffigt!

Men varför envisas jag då med att handla på detta myglets högborg där man byter guldtanden mot en morot? Svaret är enkelt. Fett. Igår var jag nämligen och handlade på min Konsumbutik inte en, utan två gånger. Den ena gången införkaffade jag mig nästan ett halvt kilo(gram) lättsaltade chips. Var så förtvivlat fettsugen att jag behövde åka hem tidigare från jobbet för att chipsen lockade, för att sedan fortsätta arbetet på soffan i ett friterat potatisflarnshav. Charmigt. Den andra gången var det faktiskt inte jag som var beroende, utan en viss sambosak som använde kanske världens äldsta, men också mest effektiva, knep – valpögonen. Så då var det bara att rafsa på sig vinterskruden och trampa iväg, denna gång för en påse påpkårn. Sedan satt vi där och vällustade, starkt kämpandes med att bygga upp våra pommes frites-liknande kroppar – långsmala till formen men flottiga på insidan. Mums!

*Proteinrika och dessutom halal. Det känns tryggt att veta att de har blivit välsignade och vända mot Mekka.

**En populär hypotes är också att Konsum knöt sin egen snara när de styckade upp Möbiusbandet i sin logga för några år sedan (se hur det såg ut innan och efter). För er som inte visste det är Möbiusbandet en finurlig sak som är ett band med bara en sida. Det symboliserar oändlighet inom matematik och att massakera det på det sätt som de fick för sig – det är mest bara vidrigt.

PS. Det här inlägget blev lite inspirerat av ett av E:s gamla inlägg om varför man inte får någon bonus på sitt ICA-kort om man handlar produkter och betalar med pant. Se om ni kan hitta det någonstans här, vetja. DS.