pushtheredbutton

För tänk om livet vore mer likt en fest med tiki-tema
anordnat av de där konstnärerna,
sådana därna officiella konstnärer.
De som letar hawaiiskjortor på lösvikt.

Då skulle vi sitta i torn hela dagarna
och kika ut över pöbeln med parablydrinkar.
Läsa tantporr från sjuttiotalet
och fnissa
och drömma oss tillbaka till tider då saker var mindre krångligt,
när man kunde säga vad man ville
istället för att fläta in det
i maskulina bringor
och fagra damer i nöd.

Precis som de riktiga hula-hula-flickorna
skulle vi få alla lite mer upprymda
dansandes barfota på betonggolv
och bastkjolar som fladdrar.

Det skulle bli gömda skatter,
Den Hemligaste Skatten
att hittas om femtio år
när vi har blivit kulturtanter av rang.
Eller kanske hittas dagen därpå,
vi lämnade ju trots allt en karta.
Med kryss.
Eller X kanske man säger.
Som markerade punkten.
Den Hemligaste Punkten.

Sen skulle jag gå hem,
förståndig som jag är
och missa mer än vad jag fattar,
för så gör jag alltid.
Det är en ny dag imorgon.
Men ibland glömmer jag att det är en dag idag också
Men det är ok.
För det var jevligt skoj ändå.