Var dag

Kära dagbok!
Idag har jag stekt köttbullar och sedan åt jag dem och sen så kom min dotter hem från skolan och visade upp ett löv som hon hade målat och gav den till mig och då blev jag klad.

Neeeeeej. Så var det ju inte. Men det skulle kunna vara. Om jag hade varit någon annan. Eftersom jag är fånigt dålig på att vara först när det gäller...tja, allt...för att sedan, när jag väl anammar det som börjar förvandlas till något ruskigt otrendigt, göra det totalt felaktigt, så kan vi väl lugnt säga att jag har missuppfattat det mesta som har med bloggande att göra. För jag kikade nyligen runt på de mest besökta sidorna på blogg.se och det enda jag kunde tänka var "hughah, vilket jeevla trams, vem vill läsa sånt här?". Ett bloggastiskt u-land, det är vad jag är. Folk beskriver sin simpla vardag samtidigt som de lyckas med bedriften att direkt våldföra sig på det svenska språket och sedan får de någon slags cred för det. Heja! Å andra sidan är knappast jag bättre, för ärligt talat så har min mama rätt: det är något twisted med att exponera allt man tycker och tänker på internet. Men nu får det vara nog med gnäll för det har blivit överdrivet mycket av det här på sistone. Istället ska jag nu göra ett tappert försök för att göra den här sidan lite trendigare: genom att beskriva min vardag (som tar sin början i en bild på min favoritfritidsgård).




Eller åtminstone en liten del av den
Nyss började E hojta om att han ville ha choklad och som den goda hund/slav/padawan jag är (och som kompensation för att jag redan ätit upp en del av det kakaomums han hade hemma eftersom det tydligen inte räckte att jag vattnade hans (enda) blomma och därmed, återigen, agerade Räddaren i Nöden (med cape och hela kittet)) så traskade jag iväg till ICA L. Detta var vad jag såg:
  • Strax innan ankomst mötte jag en man som vars nyinhandlade matmängd skulle kunna jämföras med en småbarnsfamiljs veckohandel...och som sedan fiffigt hade beräknat att två gratiskassar (ni vet, de där veka genomskinliga varianterna) torde räcka gott för hemfrakt. Inte helt klyfigt, men när jag passerade honom där han stod och försökte plocka upp allt som hade börjat rasa ur de trasiga påsarna så upptäckte jag att han, i den mest isande av alla kvällar, kommit fram till att shorts var ett vettigt plagg. Och som vi alla vet tar två rejält korkade tankar ut varandra, så jag antog att han var safe och knallade vidare.
  • Väl inne på ICA mötte jag en långhårig glasögonbeprydd grabb (ja, han lirar definitivt rollspel, gärna som alv eller "krigare" men aldrig som dvärg, av komplexa slog-ett-dåligt-karismaslag-i-livet-skäl som vi inte ska gå in på här). På hans mössa stod det CIV och jag tänkte mest att det var roligt att han hette samma sak som min gamla dagisfröken (fast hon stavade med S).
  • Vid högen med Jolt Cola för fem och en halv riksdaler stod ett gäng gossar i målbrottsålder och påpekade att de minsann bara kostade fyra och femtio på Willys. Där ser man. Hade garanterat varit en nyttig sak att känna till om mitt liv varit ett äfventyrsspel.
  • Därefter passerade jag Expressen och Aftonbladet. På löpsedlarna stod det som vanligt sinnessjuka skitsaker. Jag förstår inte poängen med deras jargong och kände mig återigen, i samma anda som blogg-problematiken, lite utanför.
  • När jag skulle betala kom det in en kille i mantel. Eftersom jag då studerat människorna i min omgivning lite extra noga så kändes han bara för bra för att vara sann. Glömde dock bort att undersöka huruvida det stod en enhörning, nej, jag menar enhjuling, parkerad utanför men det fanns helt klart potential.
  • På bänken efter betaldisken satt en man med skägg med vissa gråa strån i. Han såg snäll ut och det var något med honom som osade samma sex appeal som sägs kunna beskådas i en av mykopaternas dunkla korridorer (PNK: du minns väl Mr Leatherpants?).
  • Vad jag däremot inte såg idag var mannen som brukar sitta på sin rullator och hojta God Morgon Kvinna när man kommer susande på cykeln, alternativt God Dag Snabbköpskassörskan om man befinner sig inne på ICA L. Trist.

Så nu vet ni. Hurra så givande!

Kommentarer
Postat av: M

Hoho, av din blogg att dömma börjar du nästan bli lika bra på människoförakt som mig och Johan. Är det E som lärt dig så piffigt, eller är du självlärd? Du är dock lite mer inne på det här elitistiska föraktet kontra vårt snarare ogrundade hat. Men snart kommer nog även du att förstå att förakt inte kräver premisser, det är något alla människor kan göra sig förtjänta av. Om de är duktiga. Eller bara finns till.

2008-09-17 @ 14:20:35
Postat av: H

Du har så rätt, så rätt! Varför dra några gränser?

Jag tror absolut att jag behövde lite hjälp från E, en knuff i rätt riktning, men det har nog alltid funnits ett visst inneboende hat till det mesta som rör sig (som äntligen vågat sig ut!).

Men vadå, jag tycke ju att det senaste inlägget var ovanligt positivt?

2008-09-18 @ 08:34:59
URL: http://pushtheredbutton.blogg.se/
Postat av: Penk

Alltså jag orkar ju bara titta på bilderna. Först trodde jag att Erik börjat med puder men sen såg jag det mest var att han har fin hy som i kombination med dammet på min laptopschmaptoppskärm gjorde att han såg sminkad ut.

2008-09-21 @ 18:22:55
URL: http://www.penkslillaritblock.blogspot.com
Postat av: Máma

Han har faen bra hy den lille rackarns slynan. Fast laptopdamm skadar ju heller inte...

2008-09-23 @ 07:17:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0