Överlevnad

När jag klev ut genom dörren imorse hörde jag ljud. Utgick från att det hade börjat regna och att det var smattrande mot fönsterrutan i trappuppgången som hördes, även om jag inte hade hört något i lägenheten som kunde förbereda mig på dålig väder. Traskade ut och tryckte upp hissen, samtidigt som jag fingrade i fickan efter nycklarna. När jag hörde det välbekanta skramlet av metallföremål mot varandra kunde jag lugnt konstatera att det var ok att stänga den i automatisk-låsnings-mode:iga dörren. Jag vände mig alltså om för att försluta lägenheten, men möttes av en chock. Bakom dörren jag precis klivit ut ur gömde sig en figur, en kille i kanske tjugoårsåldern. Jag skrek till, ganska högt till och med. Morgonförvirrad, javisst, men det här var inte ett resultat av grus i ögonen. Det stod faktiskt en livs levande människa bakom dörren. Innan jag hann tänka mer på vad jag skulle ta mig till härnäst så tog han sitt pekfinger mot munnen och formade ett ”shh”. Kanske såg han förvåningen och chocken i min blick så han följde direkt upp med ”det är rollspel”. Då slog det mig, han hade inte alls gömt sig för mig, utan för den där blyga emokillen i lägenheten bredvid, vars så småningom om öppna dörr också skulle skydda synen av honom i det hörn han stod tryckt i. Ursäktade mig viskande och skyndade in i hissen för att inte förstöra något. På vägen ner formades det vaga minnet av vad han haft i näven till ett faktiskt objekt – en purjolök. Då slog det mig...Death game! Det där flummiga, men ack så spännande, som man läst om på internet (mer om det här), där folk låtsas ”ha ihjäl” varandra med diverse tänkbara vapen – purjolökar som svärd, bananer som pistoler och äggklockor som tidsinställda bomber. Och där stod han och väntade, med en purjo i högsta hugg, på att nästa offer så småningom skulle rumla ut ur dörren, förhoppningsvis totalt oförberedd. Ett fånigt spel kan tyckas, men adrenalinet lär ändå vara fullt verkligt. Jag skulle i varje fall vara livrädd dygnet runt.

 

Och vad lär vi oss av detta, barn? Jo att mina överlevnadsreflexer är fullt fungerande i en sekund eller så, men om du har en lockig fantasylång kalufs och håller ett fast grepp om godtycklig grönsak så är det fritt fram att överfalla mig. Alldeles för sent kommer jag fatta att du inte är någon snäll nörd som bara vill leka lite. Leka, ja...


Kommentarer
Postat av: gaffan

Hohohoho, sånt där stöter man itne på varje dag inte! :]

2008-12-02 @ 14:42:05
Postat av: Andréa

Hej du :) Vill du vinna ett par örhängen på min blogg? Om du inte vill ha dom själv så kanske du kan ge bort dom i julklapp!

För att tävla behöver du bara skriva en kommentar på detta inlägg: http://makeupartisten.blogg.se/2008/december/tavling.html

2008-12-02 @ 15:07:38
URL: http://makeupartisten.blogg.se/
Postat av: Yvonne

Alltid lika roligt att se vad spelet jag fick för mig att dra igång ger för ringar på vattenytan i landet. =)

2008-12-02 @ 20:07:13
URL: http://yvonnediana.blogspot.com
Postat av: Hanna

Yvonne: Oj, så det är alltså du som kan åt dig äran? Ja, sjukt skoj verkar det vara. Om man hade haft psyket för det. Själv får jag så gott som magsår efter tjugo minuters lasergame så jag skulle aldrig palla spänningen.

2008-12-02 @ 22:11:27
URL: http://pushtheredbutton.blogg.se/
Postat av: Peter

Jag kan inte hjälpa att tänka att om någon skulle kunna vinna i det spelet så vore det Kristian..

2008-12-04 @ 23:38:23
Postat av: Hanna

Shit, du har rätt! Eller åtminstone skulle han bli totalt knäckt om han förlorade. Och bara därför skulle han se till att vinna.

2008-12-05 @ 08:13:01
URL: http://pushtheredbutton.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0