Äggpappan i pytteliten XX-kropp
Igår när jag skulle gå och slänga sopor så mötte jag en tjej i tioårsåldern eller så. Det skulle också kunna vara en kille, för ärligt talat: i den åldern – vem kan egentligen se skillnad? Å andra sidan är könsration för folk-som-gör-så-konstiga-saker-att-de-förtjänar-en-anekdot-i-den-här-bloggen ganska skev, så det ser snyggare ut om vi utgår från att det var en tös. Hon verkade vara på väg till skolan med sin mor som sällskap. Bara var några meter från henne upptäckte jag att hon höll i en sverigeflagga på en meterlång pinne. Hon reste flaggan så att pinnen stod vertikalt och började sedan nynna på Imperial March. För er som inte har sett Star Wars tjugofem gånger eller så så kan jag nämna att Imperial March är hymnen tillägnat Darth Vader, ni vet, den 2,20 meter långa (höga?) plastmannen med blinkande lampor på bröstet, byxor som sitter lite väl högt upp i midjan, blanksvarta ridstövlar och en mantel med en decimeters dammkant längst ner. Det sägs att dammkanten egentligen är en kant av siden som vars glänsande förmåga gör att den ser gråare ut, men jag är tveksam. Hon (han?) gick alltså och nynnade på denna melodi af Ond Bråd Död, med en pinne (med tillhörande blågul kartongbit) stickandes i vädret, tydligt refererande till den röda ljussabeln som spridde så mycket skräck i galaxen långt långt borta. Och det, DET, mina vänner, gjorde min dag.
hihihi vilken liten donna (donne?)!