De säger vi går framåt, framåt, framåt
Förra veckan var jag i Linköping för att representera företaget för landets alla nuklidterapi-nördar (de är inte så många, så det årliga mötet kallas lite elakt för klubben för inbördes beundran...vilket inte riktigt stämmer eftersom de flesta bara verkar beundra sin egen forskning). Årets mest klockrena citat måste, med viss konkurrens, vara
"Vi kunde inte testa det här på apor i Sverige, av etiska skäl. Därför lät vi samarbetsgruppen i Seattle göra det."
Huh?! Etiska skäl. Va?
Det här sammanfattar väl något som jag har brottats med mycket de senaste åren: Forskarnas "etiska" syn på djur. På grund av yrkesval är det hyfsat svårt för mig att undvika ämnet så som jag skulle önska. Av någon idiotisk anledning kom jag dessutom nyligen in på det här ämnet med några av mina nästan-kollegor vid fikabordet. Om allmänintresset. Om det nödvändiga med djurtesterna. Om att rädda liv.
Rädda. Liv.
Ja nog är de rädda alltid.
Inte helt förvånande blev det en ganska ensidig diskussion. Vi var på så löjligt olika sidor om barrikaderna att diskussionen nog inte gav något för någon av parterna. Till skillnad från köttdiskussionerna så erkänner jag att det här faktiskt är ett krångligt ämne, då det handlar om en prioritering. Kött är bara fånigt att diskutera, eftersom vi inte behöver det på något sätt och det snarare mer kan sägas stjälpa än hjälpa (om man tar hänsyn till miljön och den ökning av bl a hjärt- och kärlsjukdomar som det verkar generera)*. Med djurförsök däremot, där måste man helt plötsligt jämföra djurliv med människoliv. Eftersom försöken har varit tillåtna sedan ungefär..jämt så finns det idag inte tillräckligt bra alternativ för dem. Så enkelt är det och det erkänner jag med. Samtidigt tycker jag, i och med att man trots allt kan bevisa att ryggradsdjur m fl kan känna smärta, att det är ungefär lika försvarbart att testa på råttor (hey, visste ni att råttor kan skratta? De sänder faktiskt ut ett speciellt ljud när de är glada som människor inte kan uppfatta) som att testa på förståndshandikappade människor. Eller barn för den delen. Lägre intelligens är inte ett tillräckligt bra argument. Särskilt inte när det dör 10000 djur i Sverige av testerna. V a r j e dag. Och detta för att eventuellt kunna rädda människoliv. Utöver det bör man inse att, eftersom läkemedelsföretagen inte är statligt ägda, det tas fram en mängd olika varianter av en och samma medicin, helt i onödan, bara för att maximera vinsten. För att inte tala om den mängd sjukdomar som man skulle kunna avlägsna helt med bättre satsning på gammal hederlig folkhälsa. Förbjud alkohol och tobak, utbilda folk om de vad de faktiskt stoppar i munnen, gör det straffbart att sälja sunk och kalla det för mat, få folk att börja cykla och gå genom att göra det svårare, och inte lättare, att transportera sig med bil... ja där finns det löjligt mycket att göra. Men politikerna är fega, pengahögssittarna regelskrivare och inget blir gjort. Så då hamnar vi tillbaka på ruta ett, d v s frågan om hur många djurliv som faktiskt får gå på ett människoliv. Om vi ens har rätt att räkna på det. Jag säger nej. Men jag är ganska ensam på min sida av skiljelinjen. Någon som vill göra mig sällskap? Ni kan få vifta med flaggan!
* = En lustig sak med just ovan nämnda djurförsöksdiskussion med mina nästan-kollegor var att den råkade spåra ut i en köttdiskussion där en viss någon lyckades spotta ur sig s k fakta om att det var köttet som gjorde att vi gick från apor till människor från första början och att det således är en så viktig del av utvecklingen av vår intelligens att man blir korkad om man inte äter det. Efter det fikat var jag så bitter att jag på allvar funderade på att säga upp all bekantskap med den så kallade forskningsvärlden för gott och börja ett nytt liv med...tja, vad som helst.
PS. Den här gången blev det inget foto med i inlägget. Istället får ni njuta av en bild från min institutions hemsida. Och med "min institution" menar jag det ställe som företaget hyr lokaler och labutrymme av. Om ni inte förstår vad den föreställer så har man alltså här injicerat cancerceller i två möss så att det har växt fram tumörer. Därefter har man administrerat ett cancermålsökande radioaktivt inmärkt preparat som man sedan har kunnat följa i kroppen och göra en bild av. Fiffigt va? Hmm...det här med vita konturer runt lik tycker jag mig ha sett förut. DS.
Skygglapparna
I morse blödde jag näsblod. Kände mig lite som Macaulay Culkin i My Girl, ni vet, han mest astma och som var allmänt vek har jag för mig. Insåg till min förvåning att jag undermedvetet tänkte det där röda som droppade ner i handfatet som någon slags karamellfärg. Något blött rött, men verkligen inget som kom från mig. Inuti mig. Så kackig erfarenhet har jag alltså av smärta, sår och blod att jag inte ens kan koppla att ett brustet kärl i näsan faktiskt är just ett brustet kärl i näsan. För att inte tala om min totala oförmåga att faktiskt inse att jag är dödlig och består av kött, ben och diverse skräp där emellan. Visst tänker jag på döden ibland, ganska ofta faktiskt, men då mest som något abstrakt och jeevligt konstigt. Min värld är alltså så totalt isolerad från hemskheter att jag inte fattar att de existerar hur mycket jag än läser om det. Och jag läser faktiskt ganska mycket om det. Och ser på bilder. Och filmer. Det för mig lämpligt in på dagens två tips.
Dagens filmtips (pampadam): Earthlings (mer om den här): En nyttig dokumentär om saker som borde ingå i den allmänna uppfostran. Och nej, tyvärr är det inte så lätt att ursäkta sig med att det som beskrivs i filmen bara sker i USA och inte här. Jag önskar att vi vore bättre på vår sida av Atlanten, men tyvärr.
Filmen kan ibland vara lite krånglig att få tag på, framförallt som originalDVD. Olagliga nerladdningsaktiviteter är alltså att föredra. Men berätta inte för någon att jag har sagt det.
Dagens bildtips (tack Lina): Fotoutställninigen Walls of Glass, som ni hittar här. Det här är en light-version av lite av vad som finns att beskåda i Earthlings. Light för att man slipper se de som inte dör omedelbart fortsätta splattra. Och light för att man slipper höra skriken.
PS. Om du inte redan har kopplat det så är inläggen under kategorin RedButton just den här typen av bitterhetsinlägg. Så ifall de stör dig är det enkelt att gallra bort dem, hurra! DS.
