Dagens spel: Munchkin

Nu är det återigen dags att gräva fram svärd-af-snikig-bastardhet för nu ska den gelatinwobbliga octahedern slaktas! Du vet vad som måste göras, så ner i grottan med dig! Och se för bövelen till att slakta alla mönster som korsar din väg - inte av någon nobel anledning som att du måste skydda grannkvarteret mot All Ondska, eller ens rädda en fager mö som lovar dig riklig belöning - utan för att det i sann rollspelsanda ger dig XP nog att levla (ja, levla är ett ord). Men passa dig, hela ditt party är strängt uppfostrade enligt Jantes principer så om du någonsin tror att du är något och börjar bli aningen starkare eller snyggare än någon annan så kommer de utan tvekan hugga dig i ryggen med det första bästa de lyckas hitta, må det vara ett par läskiga löständer eller en anka-på-huvudet...of-Doom(!).


Ty Munchkin är ett spel som till mycket stor del bygger på att man ska förstöra för varandra, något som både irriterar och fascinerar. Det finns en viss charm med att känna att man spelar med, jag menar mot, övriga och inte bara kör sitt race och, som det ofta är, hoppas att ingen annan har lyckats komma före till belöningen när man själv väl når dit. Samtidigt kan det vara otroligt frustrerande att höra de stapplade stegen av en mållinje och känna doften av han-som-viftar-med-den-rutiga-flaggan och plötsligt finna sig hastigt dragen bakåt av ett helt kompani av hämndlystna vänner. Huruvida det verkligen är förnuftigt att spendera kraft på att förstöra för någon annan istället för att boosta upp sig själv tål att diskuteras, särskilt om man som för oss ofta är åtminstone sex deltagare. Det självklara valet är egentligen att låta övriga slåss mot varandra och göra sig själva så svaga att man till slut utan större mostånd kan ta hem segern när de andra är upptagna med sitt. Å andra sidan missar man då något av det roligaste man kan ägna sig åt (sägs det) - skadeverkan med tillhörande glädje. För plötsligt har man chans att hånskratta åt någon annan utan att det ens kan klassas som ett osympatiskt karaktärsdrag ("det hör ju spelet till") och är det inte det man alltid har strävat efter? Så att kämpa för egen vinnings skull eller för någon annans förlust - det är frågan. Tyvärr finns det egentligen bara ett svar på den frågan i vårt gäng, något som
gör att det kastas veto varenda gång eventuell Munchkin-omgång kommer på tal - det blir alldeles för omöjligt att vinna eftersom vi envisas med att bara förstöra för varandra. Samtidigt kan jag inte sluta älska det, för det är ett fantastiskt finurligt spel med några av de fyndigaste monstren och vapen i den  moderna tidens spelhistora. Jag menar, vem kan motstå möjligheten att kamma hem bonuspoäng för navelkontemplation?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0