Utveckling
Ibland får jag lära-mig-foto-uppdrag. Ganska sällan faktiskt, men det beror mest på att jag är långsam på att klara av dem jag redan har fått. Vi har en imaginär blogg som vi samlar mina lösningar i, men innan den verkligen kommit igång får ni klara er utan adressen dit.
Det senaste uppdraget var Utveckling. Det var ett klurigt och alldeles för stort ämne så jag hade fruktansvärt svårt att komma på en vettig strategi för det. Till slut tog jag mig till Evolutionsmuséet+Paleontologen här i stan för att se vad jag kunde göra med filurerna där inne. Uppdraget löstes med hjälp av en smula internhumor, vilket så småningom kommer att kunna beskådas i ovan nämnda blogg. Tog även ett alternativ till den bilden, med en lite mer seriös tolkning av ämnet.
Vi förlorar
För där var jag. På ett museum. Fyllt av skelett. Inte bara uråldriga skräcködelben, utan moderna ben, av djur som finns runt omkring oss fortfarande. För att inte tala om det uppstoppade djuren! Vi är alltså en av miljontals (jag skojar inte) arter på planeten. Och vi, av alla arter, har fått för oss att vi är så gefla utvecklade att vi har rätt att ta kål på alla andra arter och sen stoppa på oss lite av deras ben eller hud och hänga, alternativt ställa, upp dem på museum, för allmänhetens beskådan. Bra där arten! Stoltheten flödar. Verkligen. Om jag skulle ta och diskutera vår så kallade välutveckling i punktform (lite bra att inte gissa innan hur många punkter det blir)…med energin från ett veganhjärta men med material från en genetikkunnig hjärna:
- Människan har på inget vis störst genom (dvs det arkiv som samlar allt som är viktigt om oss och gör att det kan göras om en massa hyfsat liknande individer). Det har växterna, alla av dem har större mängd DNA än oss, tror jag (t o m maskrosorna!). Jag menar, de omvandlar ljus till mat, lyckas med det du! Slutsats: Vi är definitivt inte de mest avancerade varelserna.
- Vår art utvecklas fortfarande. Glömt allt trams om att människan skapades av Farbror Grå där uppe bland molnen och sedan aldrig har förändrats. För vi utvecklas konstant, eftersom vi inte på något vis är fulländade. Vi kan ta den här människan-bra-eller-kass?-diskussionen om några miljoner år så kanske jag har en annan syn, men nu är vi bara en halvkass kopia av vad som en gång var och en pixlig förlaga av något betydligt mer välupplöst. Det finns dock vissa arter som inte har utvecklats så mycket på senare tid utan gillar att vara ungefär som de är. Bakterierna t ex – de kommer aldrig att bli stora eller lära sig att se på teve. Det är för att de är så gefla tuffa redan nu. De (vissa av dem) kan överleva i stort sett allt (brand, syrebrist, näringsbrist i ett sekel o s v), de kan kommunicera med varandra och du, visste du att vi är ungefär 10 gånger mer bakterier än vad vi är oss själva (människoceller är alltså bara en bråkdel av vår kropp)? Slutsats: Vi är fånigt icke-perfekta.
- Vi är rent biologiskt inte särskilt anpassade till vår närmiljö. Vi klarar oss inte i kylan, vi har inga klor att göra bitchslappar direkt farliga, våra tånaglar lär definitivt inte hjälpa oss vid trädklättring och vi har så förtryckta instinkter att inte ens tre andetag från svält skulle medföra att vi kom på vad som är ätbart eller inte i ett kargt landskap. Sök (via en sökmotor nära dig, jag undviker G-ordet med hänsyn till PNK) på endospore och se vilka som vinner. Slutsats:”You die in the beginning”, som det berömda soon-to-be actiondatorspelet heter.
- Vi våldtar vår miljö. Bildligt åtminstone, men ibland bokstavligen (för de lite mer inavlade individerna i arten om jag får vara fördomsfull). Det handlar inte bara om att vi tror att vi är störst, bäst och mest eleganta och tar oss friheten att slakta allt annat liv och placera det innanför montrar. Framförallt är det sjukt klantigt att glufsa i sig hela näven som sträcker fram lite mumsmums. Slutsats: Vi tafflar!
Pust! Jag kommer inte på några mer punkter just nu. Är nog lite för upprörd för det. Och ja, jag vet att jag lovade dyrt och heligt att det här inte skulle bli en gnällblogg…men fuck D. Om människan inte var skapad att gnälla så skulle Farbror G aldrig uppfunnit fikaraster på arbetsplatser, P1:s Ringa-in-program eller det svenska folket. Och tror du verkligen inte att grottmänniskor också klagade på saker, såsom det stickiga riset att sova på eller att det drog kallt på golvet i boningen? För som alla ni som någon gång har tvingats lyssna på en kötteätares verbala attack för att försöka försvara sitt leverne så är grottmänniskor en evigt fungerande referens. Till allt.
För tänk om man kunde trycka på en knapp. En röd knapp.
Och säga tack och hej misslyckades låtsasart!
Jag vet vad jag skulle göra.
Dinosaurosar
Jag var som sagt inne på Patologen också. Försökte dra med mig Pär dit för något-några år sedan men jag tror tanken på att stöta på de så kallade obehagliga varelser som lever i hans 2000 meter djupa badkar var för mycket för att tåla utan att byxan skulle bli blöt (GJ, om du läser det här har du chansen att förklara dig). Så jag gick själv och plötsligt var jag åtta år på nytt. De är ju faktiskt huur tuffa som helst! Nog att de dog ut och därmed var lika taffliga som oss, men glömde jag att nämna att de var stora och hade vassa tänder också? Nu vill jag till biblioteket och låna allt de har, sätta mig i skräddarställning under en filt (med ficklampa) och bara frossa i mig information om låtsasfåglarna. Kanske sen. Ska visst jobba nu.
PS. Blixtar är för mesar. ISO onemillion is teh shitz!!1 DS.
Vi kanske inte har päls som gör att vi klarar kyla, men vi har ju istället en hjärna som uppfinner saker som gör att vi klarar det mesta, på det sättet är vi ju en ganska framgångsrik ras den "moderna människan" beräknas ju ha funnits i ca 200.000 år. Och som det ser ut nu klarar vi av många klimat och dom vi inte klarar vet vi att vi inte klarar. Sen vad som kommer hände med jorden får vi se, kanske är det vårt fel, kanske är det jordens eget fel.
Det där är ju helt klart det klassiska försvaret när någon tar upp att resten av vår kropp inte är särskilt väl anpassade för de flesta av våra omgivningar. Hjärnan är ett viktigt redskap och det som gjort att vi har stått ut när alla djuren ställer upp sig på rad, så visst, klart man måste ta med det i ekvationen. Samtidigt är jag skeptisk till att vi har ett sådant fruktansvärt förtroende för hjärnan eftersom viljan så sällan styrs av rationalitet. Eller tja, det där är ju en vetenskap i sig själv, vad som är det mänskliga psyktet, huruvida egoism är vettigt o s v (får nog göra ett längre inlägg om det någon gång, får inte plats här). I vilket fall som helst: våra hjärnor har kunnat komma på fantastiska ting men bara för att det ser snyggt ut (ta godtycklig teknisk pryl: hur tuff som helst!) behöver det inte vara så mycket bättre (många gånger rentav sämre) än om vi istället hade levt "simplare" liv och använt fler kroppsdelar än vår hjärna för att överleva och ha det bra. Vem är det egentligen som definierar vad som är framsteg?
Fortfarande: vi klarar dom mesta klimat har överlevt som ras länge. Ego eller inte.
G-ordet! Tack och lov.
iso onemillion is not the shit. BLIXT is the shizzle. Eller nej vet du vad som är the shit? Skitljus himmel men dimma (tar bort skuggor). Eller nej nej nej the shit är fan bokeh så det rungar om det! Men säg inte att jag sade det - jag vill inte framstå som en modeslav då bokeh känns otroligt trendigt just nu. Fan.
Men du, jag gillade punktlistan.
Ehm...jag vet inte vad bokeh är/betyder. Otroligt otrendig! Förklara.
shizzle =(så vitt jag har förstått) sure. Man säger fo shizzle och det betyder for sure (fo sho). Det lönar sig att umgås med en hiphopslav.
Skitljus himmel med dimma är bra så länge man slipper ha med något av himlen för då blir den utbränd och bilden allmänt skräpig.
