Polisonger
Polisonger blev på modet ungefär samtidigt som kontinenter var på bju att härja fritt i (iförd ridbyxor och blankpolerade stövlar). Under denna tid saknade tydligen icke-vita själ vilket var mycket behändigt då de därför rent logiskt inte kunde tas på allvar (lite som Maud Olofsson, alltså). Därefter föll kindhåret i glömska, för att ge plats åt nykomlingar såsom den sensuella tangorabatten och dess lite mer strikta kusin tandborstmustaschen.
Lyckligtvis var rockabillykidsen på 50-talet lite trötta på strikt och började söka sig tillbaka till sina rötter på jakt efter den perfekta ansiktsprydnaden. De fann polisongerna, som legat och samlat damm på hyllan i många årtionden och vips hade vi fått tillbaka detta hår av njutning och tuffhet.
Och man tackar för det!
För polisonger alltså. Mmm, man hör ju på ordet att det ligger något mystiskt, mysigt och mustigt i det. Polisonger är och har alltid varit...tufft (ok, kanske inte när de bars av massmördare, men ja...låt oss ignorera 1700/1800-talet för en stund). I samma anda som tatueringar och band-tishor, inger polisonger automagiskt respekt och vördnad bland dess bärares vänner och bekanta, till och med om du råkar vara född med ett osedvanligt kort avstånd mellan ögonen. Min förtjusning må vara fånig och det sägs att tuffhet inte kan köpas för pengar, men tydligen kan man få den i kindurvuxen form.
Polisonger blev på modet ungefär samtidigt som kontinenter var på bju att härja fritt i (iförd ridbyxor och blankpolerade stövlar). Under denna tid saknade tydligen icke-vita själ vilket var mycket behändigt då de därför rent logiskt inte kunde tas på allvar (lite som Maud Olofsson, alltså). Därefter föll kindhåret i glömska, för att ge plats åt nykomlingar såsom den sensuella tangorabatten och dess lite mer strikta kusin tandborstmustaschen.
Lyckligtvis var rockabillykidsen på 50-talet lite trötta på strikt och började söka sig tillbaka till sina rötter på jakt efter den perfekta ansiktsprydnaden. De fann polisongerna, som legat och samlat damm på hyllan i många årtionden och vips hade vi fått tillbaka detta hår av njutning och tuffhet.
Och man tackar för det!
För polisonger alltså. Mmm, man hör ju på ordet att det ligger något mystiskt, mysigt och mustigt i det. Polisonger är och har alltid varit...tufft (ok, kanske inte när de bars av massmördare, men ja...låt oss ignorera 1700/1800-talet för en stund). I samma anda som tatueringar och band-tishor, inger polisonger automagiskt respekt och vördnad bland dess bärares vänner och bekanta, till och med om du råkar vara född med ett osedvanligt kort avstånd mellan ögonen. Min förtjusning må vara fånig och det sägs att tuffhet inte kan köpas för pengar, men tydligen kan man få den i kindurvuxen form.
Kommentarer
Postat av: gafflo
Jag vill se, polisongen från sidan! Jag vill se, polisongen från sidan! (i sann hejaramsaanda!)
Postat av: Hanna
Meh, det kräver ju att jag måste använda mig av en bild nyare än två år. Guh så bökigt att fota om!
Det kräver även att jag hittar en Orvar i profil (alla mina skägg är (mycket proffsigt och verklighetstroget) inklippta celebritetshårväxter)
Postat av: gaffan
Just do it! :o]
Trackback
