pushtheredbutton

Rastlöshet
Om man har svårt för vintern och framförallt inte i över huvud taget tycker om kyla och mörker så kan livet lätt kännas en smula instängt dagar som denna. Man vill så mycket, men det mesta kräver åtminstone någon timme utomhus och då är det inte värt det. Istället måste man omprioritera, åtminstone om man som jag hade för mycket tid i samband med jul och då hann med måleri, läsning, skrivning, fotning, ja t o m byggande i cernitlera. Visst finns det alltid mer färg att sätta till duk, mer meningar att formulera, men variation är likt hummosen på din falafeltallrik: fantastiskt underskattad och det som ger guldkant på tillvaron.
Så något nytt behövde göras.
Och varför inte ett äventyr?
Göra ett äventyr?
Tja, varför inte.

Så det gjordes.

Inte ens Brown fattar
I en intervju med Dan Brown kom det fram att den löjligt bästsäljande författaren ofta löste kluriga gåtor  när han var liten. Dessa sägs vara grunden till varför herr Brown inte kan låta bli att hiva in drösvis med pussel i sina romaner. Inte för att jag klagar - pussel är underbara - men det finns en tydlig brist hos gåtorna i t ex Da Vinci-koden och Änglar och Demoner. De klurigheter han beskriver är nämligen inte personligt utformade. Antingen kräver de en ovanlig sakkunskap som nästan bara bokens karaktärer - d v s professorer i symbologi eller kärnfysiker - besitter, eller så är de pinsamt enkla i stil med att man som läsare snabbt förväntas se att en viss text är skriven spegelvänd.
Jag är själv pussel- och skattjakttokig och tror mig ha förstått att det krävs något personligt med en gåta för att den ska bli riktigt bra. Ändå tänkte jag berätta om dagens hemma-äventyrsskattjakt, bara för att du själv kanske ska bli sugen att göra något liknande. Och tro mig - det är såå värt det. Både för dig själv och för den som ska leta.

Steg för steg
Det började som en pytteliten papperslapp. På den stod det "He’s a little hessian sack, all stuffed with fluff… and ice cream."
Efter lite googlande vad hessian betydde - vilket inte hjälpte mycket - lyckades mitt offer (Erik) förstå vad det handlade om. Hade han googlat hela meningen hade han direkt fattat (och ja, Internetz är fullt tillåtet): Nästa steg var alltså Sackboy:en jag sydde i samband med E:s förra födelsedag (klicka).
Så han tog sig dit, för att hitta denna lapp:


Hmm...ett skelett, en virknål och texten "Squirt?". Kombinerar man skelettet med minnen från Hitta Nemo förstår man förhoppningsvis att det är en sköldpadda vi söker. Och detta tillsammans med virknålen kan inte annat än betyda den underbara virkade sköldpaddan jag fick av Gaffan i födelsedagspresent. Så iväg till köket!
På sköldpaddans mage hittades sedan denna lapp, med "Nr 3" skrivet på baksidan. Och här började det bli svårt, för ibland känns symboler igen direkt (vilket jag hade förväntat mig), medan det i andra fall finns risk för ett slags hjärnstillestånd. E hade fantastiska idéer om att slå på fläkten på tredje nivån eller liknande, men inget fungerade. Det var först efter att jag avslöjat att symbolen egentligen är grön och är ikonen för ett datorprogram som Spotify koms på tankar.
Iväg till mitt Spotify-konto (via en detour till hans egna konto där inget fanns att hitta) och där fanns den: En hel spellista med klassisk filmmusik. Här ägnades dock ingen tid att bry sig om övriga låtar, för Mobys Extreme Ways kunde bara peka på en sak: Bourne. Och mot film-hyllan sprang han, för att hitta en lapp, vars ena sida lydde "Können Sie übersetzen?" och den andra såg ut såhär:


Jag ger dig lite tid att lösa den själv.
.
.
.
.
.
Ja, för er som vet att "Kärlek" är inpräntat på min vänstra handled blev det såklart lätt. Och på min vänstra arm satt för ovanlighetens skull (jag täcker sällan tatueringen, alla smycken får sitta på höger i vanliga fall) ett armband. Och på armbandets undersida, fasttejpat... fanns texten "/images/2010/skatt_68624435.jpg", givetvis kopplat till denna bild.
Kaffe + orange bil? Det kan bara betyda Starbuck-kvittot från Berlin som sitter på vårt kylskåp (jag brukar tjata om en teori att allt i Berlin har färgen organe).
Trodde han.
Men så var inte fallet.
Istället ska man se det som is som smälter => översvämning, samt kopp. D v s min global-uppvärmingsmugg (ja, det är lite svårt för dig som inte bor här att klara jakten, det är ju det jag säger).
Och i muggen fanns ett pussel.


Ett tetrispussel, i och med E:s ivriga spelande av Tetris på sin iPhone den senaste månaden.
Och efter lite omflyttande, för att med bitarna få fram hans två senaste high score och sedan lägga dessa på bakgrundsplattan ser man att fyra rutor inte blir fyllda.


G, T, A och siffran 4.
GTAIV - spelet.
Iväg till spelhyllan...
...för att hitta ett stycke bakplåtspapper (genomskinligt), prytt med ett X samt länken till en bild på vårt kök. Och lägger man pappret över skärmen på datorn så var det inte svårt att fatta var man skulle.
Och där var den.
Skatten.

Så nu vet du hur man gör. Iväg med dig, gör en egen! Jag lovar att det blir uppskattat, särskilt om personen i fråga inte förväntar sig en. Den slutgiltiga skatten kan egentligen vara vad som helst: en kram, ett äppelskrutt eller en idolbild på dig själv. Det viktigaste är vägen dit. Och försök inte komma undan med att du tycker att det är svårt att pyssla eller teckna. Själv sparade jag tid genom att snabbt kalkera från datorskärmen. Fusk? Fult? Javisst, men effektivt.

Lycka till!

Jag vaknade upp och behövde måla. Ett sådant urge att jag knappt visste vad jag skulle ta vägen. Så jag klev upp, trots att det fortfarande var mörkt. Dessvärre är jag rätt värdelös på att måla fritt från huvudet och dessutom tycker jag att det roligaste med måleri är att skapa mina egna små fantasivärldar - vad än de må symbolisera - och för detta krävs struktur och noggrann planering. Så jag började planera. Tyvärr hann jag inte ens till skissblocket förrän jag insåg att för att någon gång få fram min idé på duk så måste jag först vika en fågel. I papper. Det där med att komma fram till målet snabbt har aldrig varit min grej - om jag ens någonsin kommer fram. Så jag hämtade min origamibok - ja, jag har en sådan. Dock var det länge sedan jag ägnade mig åt pappersvikning seriöst. På den tiden då jag var kort. Eller liten, kanske man brukar säga.
Under tiden vaknade Erik.
Resultatet bkev följande:

• Han insåg att det fanns något hos mig som han inte hade någon aning om. "Brukar du göra det där ofta?!".
• Han började dilla något om hur det var som en ny egenskap som blev upplåst i samband med rollspel och upplevling (fråga mig inte).
• Han insåg att det finns ett ord för "vika pappersfigurer".
• Han började gå runt och på ett låtsas-japanesiskt vis vråla "origami" med någon slags auktoritär samurajröst.
• Han började härma Hiro Nakamora och försvann.
• Min fågel blev klar - efter att jag hållit på att ge upp flertalet gånger (nämnde jag att jag var ovan och boken trixig som faen med en massa fackord för särskilda vikningar som jag fick låtsas om att jag kunde?).
• Jag måste se om Blade Runner och bli påmind om en förebild - ni som har sett den vet vem jag menar.

Nu helg. Dags att njuta. På beställning.

Jag har äntligen orkat göra någon slags hemsida. Det är ett mysterium hur jag fortsätter undvika att lära mig allt som har med html och övrigt hemsidetrixande att göra. Inte heller denna gången tog jag in särskilt mycket, men nu är den i varje fall uppe. Nu återstår bara att vänta in ett målarsug igen, så att det stackars galleriet kan få uppdatera sig.
Anyways, ni hittar den på hannabjorkelund.se.

PS. Hej alla stalkers som i och med namnanvändande lätt kan ta reda på ungefär allt som finns att veta om mig. Jag värmer upp ugnen så kanske det finns nyvärmda vaniljbullar när ni kommer på besök. DS.

1. Lina/PapperspåseNinjaKattens första bekantskap med graffiti, via Eriks ShinHan Arts Touch-pennor. Notera hennes djärva linjer och normbrytande egna stil (inverterat bajtande, skulle man kunna säga).
2. En "It has broken"-notis på baksidan av ett (ClasOhlson, 45 kr akryltuben?-)kvitto, för att till Erik påpeka det defekta barnet som liksom gett upp hela livet på grund av tristess och låg på magen på golvet med armar och ben apatiskt lealösa medan den arma modern försökte slå in något vid presentinslagningsdisken.
3. Mitt försök att teckna zombies. Som sig bör när jag försöker teckna något utan förlaga så blev det en klump med skräp, så det kommer nog dröja länge innan jag gör ett ytterligare försök.
4. Kofi Annan, för att testa Linas spexiga tuschpennor. Det var skoj ett tag, men är mest anpassat för sådana som går från idé till färdig teckning (kolla in linas sida, t ex), vilket jag aldrig lyckas med.
5. En cylon i presentpapper och lite svart. Det här var på den tiden då jag fortfarande hade ambitiösa drömmar om att göra ett battlestargalacticacollage till Hanna Fahl. Lyckligtvis gav jag upp den galna idén och målade fram det hela istället (hoppas hon blir glad, åtminstone om E lyckas klämma fram ett kärleksbrev åt henne i samma veva). Påminn mig för övrigt om att aldrig igen göra tumnagelstora ansikten som faktiskt ska föreställa specifika personer. Vansinne och svordomar.

Något jag däremot inte hittade var min påbörjade Stratego-spelbricka föreställandes Grand Moff Tarkin, vilket var vad jag letade efter, så den lär ligga kvar på Waynes (frak!). Fik är för övrigt de absolut bästa ställena att ägna sig åt pyssel. Vissa menar att det är då man ska passa på att prata med varandra, "umgås", som om umgänge inte skulle kunna vara detsamma som att sitta med varsitt eget projekt och som mest mumla lite då och då till varandra, samt dela på en femma (en så kallad KP) om fiket inte erbjuder gratis näspudringsrum. 

Nostalgi
På fritids blev det mer avancerade saker: min pápa kom och lärde oss att för att få hjulen på våra bilar att rulla så gällde att inte spika fast dem och senare byggde vi ett djursjukhus som en dag plötsligt var övertaget av några andra barn med tillåtelse av en av ledarna som motiverade det hela med att vi totalt hade ignorerat/glömt bort projektet i ett halvår (vi kommer ALDRIG att förlåta honom).
Men sen då?
Det var här något gick fel. Plötsligt var det som om nästan alla bara såg pälskappor och kände lukten av malkulor istället för att uppleva det där fantastiska landet med centaurer och det gigantiska lejonet som kunde prata. Och om sanningen ska fram så är gamla unkna pälsar mest varma och stickiga så fler och fler steg ut ur garderoben och lämnade mig ensam kvar. Ok, kanske inte helt ensam men tomt kändes det i varje fall för de få gånger någon kom på besök så var det för att flirta med finkultur (konsten) eller ägna sig åt högst nischat pyssel (Warhammer 40K-målande och -moddande). Också mysigt, men med alldeles för lite kaos, förvirring och allt det där andra som hör oplanerat kladd-och-klippande till, även om 40 K har min restecpa för den höga riskfaktorn när de jobbar med skalpell (och ja, för att ni är jevligt bitsbesatta och sjukt duktiga).


Bonuspoäng
Om du har svårt att motivera timmar med limstift, pärlor, tygfärg och avbildande av Humanistcentrum uppifrån så kan du alltid återgå till ett av de ursprungliga syftena med pysslet: presentmakeri. För av någon märklig anledning verkar hemmagjorda paket fortfarande gå hem och denna gång verkar de inte ens ljuga om sin uppskattning...tror jag. Det spelar ingen roll om det är en multipelvägsjulkalender i textformat, skattjakter genom staden, guide-till-Farenminen-karta, fnw-startpaket eller en ihopsnickrad variant av en LittleBigPlanet-karaktär med tillhörande favoritklistermärke - man kommer undan med allt! Jag skulle såklart vilja motivera detta med att folk är trötta på köphetsen kring födelsedagar och att få opersonliga saker som man antingen inte behövde eller hade kunnat köpa själv...men det är nog bara jag som tänker så. Anywayz, det spelar ingen roll: pyssel är skoj, pyssel är ohämmat, pyssel kan bli vad som helst och resultatet av pyssel brukar uppskattas.
Så vad väntar du på?


PS. Glöm inte att pyssel kan dyka upp i en massa olika former. Att t ex hitta totalt tio stycken Minikits i verklig form, tagna från tv-spelet Lego Star Wars, i lägenheten under flera månaders tid är helt klart ett resultat av ett fantastiskt fint pyssel trots att det var helt befriat från såväl glitterlim som nål-och-tråd. Blandband, usb-minnen med LucasArts alla 90-tals-pekaklicka-klassiker och sådana där (diod+kretskort+lödkolv=sant)-kit är helt klart också godkända. Så länge det är skoj och det inte kräver några högskolepoäng, lix. DS.