pushtheredbutton

Jag ser inte så ofta på dumburken, men märkliga omständigheter kräver märkliga beteenden. För er som inte heller följer skräpmedia fullt ut kommer här en kort sammanfattad rapport av några av guldkornen från gårdagen. Se det som en tablå. En inaktuell och inte särskilt informativ tablå.

Top Model (14.55-15.50)

Tyra Banks tröttnade på att ha hela flickrummet tapetserat med Oprah-affischer och tog saken i egna händer. En chickflick-tjejdokusåpa skapades således för att hylla Tyra, med någon slags mindre modelltävling i bakgrunden för att ge programmet dess legitimitet.

I dagens program var det final. Domarna hade försatt sig i en knivig sits då de sista två var en rysk angelinakopia som envist förskönade postorderhustrulivet, samt en latinoamerikanska med en portfolio full av dragqueen-miner och en haka som till och med skulle få Vickan att haja till. Lyckligtvis spelar det ingen roll vem som vinner. Det gör det aldrig. Vi tittar ändå. För kattbråken.

Simpsons  (16.00-17.00)

Det finns inte mycket att säga om Simpsons. Ja, du kommer att ha sett avsnittet förut. Antagligen fyra-fem gånger. Och om så inte är fallet kommer det likväl känns som om du har sett det förr, då fantasin började tryta ganska kraftigt framåt fjortonde, femtonde säsongen. Men varför ändra på ett vinnande koncept?

The Big Bang Theory (17.30-18.30)

Fyra nördar drar geekrelaterade skämt samtidigt som den skitsnygga tjejen i lägenheten bredvid kommer över för lite kinamat. Mer komplexa nördstereotyper än den asbergska trekkien eller killen med en alltför dominant mor anses tydligen för avancerat för publiken. Vad tjejen får ut av den socialt inkompetenta kvartetten eller vad de får ut av hennes SciFi-okunniga utspel förtäljer inte historien. Inte heller har jag förstått exakt vilka serien riktar sig, då de i varenda reklampaus slänger in mascarareklam (false lashes tripple duo effect) vilket tyder på att tjejer kan se det här utan att känna sig direkt kränkta.

Ok, en viss charm kanske det har. Kanske.

Om de någon gång kunde fatta att även donnor kan ha geekdoms.

I reklampauserna försöker även femman få oss att bli intresserade av ett program om vanliga familjer. Vet inte vad det heter, vet inte när det går, men citat som ”En stöt så gör madrassen resten” tyder på sann kvalitet.

Vem vet mest (19.00-19.30)

Jag måste erkänna att jag inte följde allas vår favorit-Rickard (Olsson) igår, eftersom jag var fullt upptagen med inlägget om geocaching. En bloggares värld är full av förpliktelser!

Anywayz, om jag hade sett Vem vet mest hade jag upplevt följande:

En spelevink till vuxen man stylead i så kallade ”nörd-brillor” leder ett ganska intetsägande frågesportsprogram som till största del går ut på att samme man ska få tillfälle att dra dråpliga one-liners eller – och här kommer själva anledningen till att titta – göra deltagarna sådär härligt förlägna genom att komma in på ämnen såsom prostituerade och/eller kroppsliga funktioner. Tävlingen i sig påstås handla om kunskap men är egentligen ganska slumpartad då de sadistiskt lagda programansvariga då och då slänger in frågor i stil med den ökände och hatade fuskTP-frågan ”Hur många ben har en labrador?”, vilket gör att även riktiga nötter kan lyckas vinna. Men vem är jag att klanka ner på ett sådant genikoncept där jantelag och bitterhet får frodas fritt?

Mitt i Naturen (20.00-20.30)

Det finns en tydligen anledning till varför man inte får missa Mitt i Naturen: Martin Emtenäs. Ja, jag är kär i honom, vem är inte det? Men jag är realistiskt – inte kan jag gå runt och vänta på att han ska komma ridande på en gyllene tumlare och be om min hand. Adopterad storebror, lekmorfar och/eller homeboy fungerar också bra.

I dagens avsnitt fick vi möta grissleungar som går igenom sin första, brutala, färd mot att bli vuxen genom att kasta sig många meter ut över sylvassa klippor för att ta sig till vattnet. Korkat, kan man tycka. Det naturliga urvalet, sade herr Emtenäs. Jag ville fråga honom hur stöttålighet och en airbagliknande mage ska hjälpa dem i det fortsatta livet, men insåg att om jag hade Umeås långhåriga stolthet framför mig hade nog inte fågelskruttar varit det första jag kommit att tänka på.