Det är väl inte mitt fel att katter och fina vänner är det roligaste/enklaste att fota?
Jag for ut till Landet
för sånt kan man göra nuförti´n.
Pratade liv med allra käraste dreadsambon,
tja kombon då.
Före detta.
Kärlek och sånt.
I dubbel bemärkelse.
Och bakom soffan skrek det till,
det ljusaste av alla skrik.
Jag höll i Molly,
Maria agerade mighy räddare i nöden.
En gladare mus,
en instinktsberövad misseunge.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Åh, man kan riktigt se irritationen i kissens ansikte! (Eller så är bilden fångad vid annan tidpunkt, men ögonen säger ändå "Oh, you damn bitches!" Hehe)...
Trackback
