Bang bang (my baby shot me down)
Gameoholic
Eftersom spela är något av det mysigaste, spexigaste, rafflande och knäckande man kan göra så tänkte jag ägna några inlägg till att tributera några väl valda planhalvor, korthögar och markörer. Detta får bli det första i serien.
Dagens spel: Bang
Bang är ett klassiskt spaghettiwestern-spel (den väletablerade genren) där alla talar berlusconiska, lyckligtvis dubbat till anglosaxiska öven om röstskådespeleriet är under all kritik. Samtliga spelare tilldelas slumpmässigt varsin roll som är hemlig för alla utom en själv, så länge man inte råkar bli sheriff för då ska man minsann plocka fram sin välpolerade guldstjärna, sätta kobojsarhatten lite på sniskan och damma av den hederliga gamla översittarattityden som hängt gömd alltför länge i garderoben. Lyckligtvis är det inte mer än rätt att han eller hon är den dryga storebrodern, för snart genomgår majoriteten av medspelarna en metamorfos och blir motspelare, på ett eller annat sätt. Spelet går ut på att ha ihjäl sina fiender och helst inte sina egna, något som försvåras ordentligt av att folk kan låtsas vara på ens sida ett bra tag tills de plötsligt knivhugger en i ryggen med en punch (slurp!!1). Övriga klassiska element i Det stora slagsmålet är [anti-unisex-](= sex-?)tunnor för de fega, hederligt smygrasistiskt pro-infekteterade-filtar-propaganda (s k indianfördomar), den vetenskapligt bevisade teorin om att sprit återställer hälsa, hästar som antingen springer närmare eller längre ifrån fienden (förvirrande nog kan man ha båda sorters pållar samtidigt, vilket för tankarna till Otto von Guerickes klot alternativt obehagliga avrättningsmetoder), dynamitgubbar som kan explodera vilken sekund som helst (alternativt en timme senare), rån av diligenser och en fantastisk chans att ta hem vinsten även efter döden.
Bang passar bäst för soliga dagar, molninga dagar, snöiga dagar och allt däremellan. Det är ett ovanligt simpelt spel med tanke på mängden frihetsgrader och fungerar dessutom ypperligt även när man råkar vara ett överflöd av folk.
Du kommer att bli beroende. Jag lovar.
Eftersom spela är något av det mysigaste, spexigaste, rafflande och knäckande man kan göra så tänkte jag ägna några inlägg till att tributera några väl valda planhalvor, korthögar och markörer. Detta får bli det första i serien.
Dagens spel: Bang
Bang är ett klassiskt spaghettiwestern-spel (den väletablerade genren) där alla talar berlusconiska, lyckligtvis dubbat till anglosaxiska öven om röstskådespeleriet är under all kritik. Samtliga spelare tilldelas slumpmässigt varsin roll som är hemlig för alla utom en själv, så länge man inte råkar bli sheriff för då ska man minsann plocka fram sin välpolerade guldstjärna, sätta kobojsarhatten lite på sniskan och damma av den hederliga gamla översittarattityden som hängt gömd alltför länge i garderoben. Lyckligtvis är det inte mer än rätt att han eller hon är den dryga storebrodern, för snart genomgår majoriteten av medspelarna en metamorfos och blir motspelare, på ett eller annat sätt. Spelet går ut på att ha ihjäl sina fiender och helst inte sina egna, något som försvåras ordentligt av att folk kan låtsas vara på ens sida ett bra tag tills de plötsligt knivhugger en i ryggen med en punch (slurp!!1). Övriga klassiska element i Det stora slagsmålet är [anti-unisex-](= sex-?)tunnor för de fega, hederligt smygrasistiskt pro-infekteterade-filtar-propaganda (s k indianfördomar), den vetenskapligt bevisade teorin om att sprit återställer hälsa, hästar som antingen springer närmare eller längre ifrån fienden (förvirrande nog kan man ha båda sorters pållar samtidigt, vilket för tankarna till Otto von Guerickes klot alternativt obehagliga avrättningsmetoder), dynamitgubbar som kan explodera vilken sekund som helst (alternativt en timme senare), rån av diligenser och en fantastisk chans att ta hem vinsten även efter döden.
Bang passar bäst för soliga dagar, molninga dagar, snöiga dagar och allt däremellan. Det är ett ovanligt simpelt spel med tanke på mängden frihetsgrader och fungerar dessutom ypperligt även när man råkar vara ett överflöd av folk.
Du kommer att bli beroende. Jag lovar.
Kommentarer
Trackback
