pushtheredbutton

Det var alldeles för länge sedan det bjullades på ett Dagens Spel! Detta för att nästa spel kräver så mycket mer än en förvirrad redogörelse över regler, system och de där små finurliga internhumorladdade detaljerna som bara ni som faktiskt har spelat spelet (med mig) fattar något om när jag försöker förklara i textform. Nästa spel handlar nämligen om nästan allt annat än själva lådan, pjäserna och regelstrukturen. Istället står Stratego för en totalt öppen värld som man tillåts modifiera bäst man vill (och det vill man). Och det är just detta pillande och fipplande som jag vill lyfta fram idag.
Men först om spelet då.
Pompopom (harkel, host)...

Om Stratego
Ok, redan här blir det knas. Jag ska prata om Stratego men har aldrig ens spelat det. Istället har jag smått tjerat när mig i den särskilda varianten Stratego Legends, som, så vitt jag har förstått, kan vara ganska annorlunda från originalspelet. Det finns folk som faktiskt menar att det finns ett egenvärde av att vara först med något (och säkert gör jag det minst en gång i kvarten utan att jag tänker på det för det är ungefär så konsekvent jag är), men om sanningen ska fram så finns det alltid en poäng med att saker och ting utvecklas - det blir bättre (och kom inte spräck min bubbla om att alla spelutvecklare drivs av sin egen kreativitet och uppfinningsrikedom och inte suktandet efter dollars), så bort med allt romantiserande av original och jag-hörde-bandet-innan-de-blev-kända.
Stratego Legends utspelar sig i en tudelad värld med godhet och ondska. De två antagonisterna är vresiga och ser det därför som sitt livsmål att ha ihjäl den andra sidan, som sig bör när man frossar i adrenalin och ser ut som en hög med slem, alternativt Prins Hårfager. I samlad trupp försöker svaga som starka ta sig över till motståndarens sida utan att dö för mycket på vägen, för att till slut nå fram till slottet och erövra det, trots att prinsessan bergis finns någon helt annanstans. Spelet är en slags kombination av schack och Sänka skepp, för samtliga karaktärer har en eller flera specialförmågor som gör det möjligt att springa i olika riktningar, skjuta sig väg, teleportera eller berzerka till sista blodsdroppen och för förhöjd spänningsfaktor är motståndarlagets karaktärer dolda, så att man inte fattar vem som är den förpyngade fen att äta till frukost och vems fotundersida man helst vill slippa stifta närmare bektantskap med.



Flest nytt tänk
När jag introducerade spelet för min käreste förra våren så började det snabbt pratas om att göra sig ett eget Stratego. Spelidén var ju ganska simpel, för så länge man lyckades komma på 30-talet karaktärer var och ge dem särskilda egenskaper, fanns det ingen hejd på moddandet. Problemet var bara att det tydligen inte var så lätt att komma på tillräckligt många individer som kunde slåss för ens sak. Åtminstone inte för vissa. Den ursprungliga idéen var nämligen att vi båda skulle göra varsin sida med tv/dator-spelskaraktärer. Jag fyllde på min lista fortare än kvickt, med allt från Stride-through-the-gates-of-hell-dödskallen Murray känd i produktioner som Monkey Island till den dessikeringsvänliga läkarstudentskan Laverne från Day of the tentacle (jag gjorde t o m en liten photoshopskiss över det hela, se ovan). För Erik däremot, var det svårare, för när allt kommer omkring är tv-spelskaraktärer som bygger 90% av sin existens på steroidpumpade muskler och förlegad machoromantik sällan särskilt roliga och de få undantagen han kunde komma på räckte knappast till för att angripa mitt PekaKlicka-Fort of Doom. Hur mycket jag än tjatade på honom de kommande månaderna om att fortsätta försöka så var projektet kört redan innan start.

Alltid tillbaka till galaxen långt långt bort
Eftersom Star Wars trots allt var början till Allt, så är det kanske inte helt otippat att det någon gång längs vägen dök upp en idé om att istället för pixelmonster välja att basera vårt Stratego på sagan om jedis och siths. En ond och en god sida fanns redan tillgänglig och listan över lämpliga karaktärer var i stort sett oändlig.
Till historien bör kanske nämnas att det redan finns ett Star Wars Stratego, men det visade sig vara ett simpelt låtsasspel med enda syfte att få Jabba The Lucas att svulsta mer i sin hög med vaktelägg och gåslever och varför välja detta när man istället kan få något snirkligt och intrikat, särskild då jag lever för långsökta formuleringar och kluriga twister (klick?)? Dags att börja bygga!
Nu är alltså arbetet igång, sedan ett antal månader tillbaka. Någonstans i början av projektet kom vi på att det var smart att göra ännu fler karaktärer än vad Stratego Legends föreslår, vilket givetvis ökade produktionstiden ytterligare. De flesta regler är någorlunda klara och även om vi inte har bestämt samtliga specialförmågor så har vi ändå ett hum om vilka som gör vad och vilka goda som t ex kan tänkas bli onda så fort någon råkar kliva på Order 66-minan. Hur vi ska få spelgubbarna att stå råder det delade meningar om, men eftersom alla stadens spelhandlare tittar på en frågande då man förklarar att man letar efter 80 st små plastpluttar som man kan sticka in en bit kartong i (ni vet, sådana här), så ser det ut som om vi får bygga något själv. Det löser sig. Kvar återstår alltså själva karaktärsbilderna och det var här någonstans jag lämnades/tillät mig själv att lämnas i sticket. Jag var nämligen dum nog att gå med på att teckna samtliga gubs. 80 stycken. Handtecknade. Ibland borde jag inte få fatta mina egna beslut, men samtidigt är det lärt värt mödan. Vem vet, kanske kommer vi faktiskt att någon gång  fåspela det hela? Eller så hamnar det helt enkelt överst i högen av pyssel som var roligare att trixa med än att faktiskt bli klar för användning med. Det har hänt förr.