pushtheredbutton

Se dig för!
Du vet hur det är med att bryta vissa så kallade "trafikregler" när du tar dig fram på hoj i stan? Ok, det kanske är något helt okänt för dig, men om du är något sånär lik mig så tycker du att det är sjukt trist att ta sig från punkt A till punkt B när det bara finns trottoarer, bilvägar, byggarbetsplatser och enkelriktat, varpå olaglig aktivitet är att föredra. Problemet med denna typ av missdåd är bara att det finns civilklädd polis i vart och varannat hörn som inte kan tänka sig något muntrare än att knipa någon av dessa fartdårar som förpestar anständiga medborgares liv. Som förklädnad har de protespuckel på ryggen, lilafärgade papiljottlockar, knähöga hudfärgade nylonstrumpor och, hör och häpna, en väska med hjul på (tänk vad de kommer på nuförti´n!). Dessutom har de gått hos talpedagog för att få rösten att väsa på ett sätt som ger en gåshud likt det Nazgúl-ljud som åstadkoms när man är dum nog att dra naglarna över en svart tavla, allt för att bestraffa oss laglösa så gott det går. Med en höttande näve skriker de efter en, hallucinerar fram ord om livrädsla bland gångtrafikanter und so weiter. Jag har t o m hört sägner om de som använder paraplyer som klubbande vapen.
Ni vet nog vilka jag pratar om.
Därför var det fantastiskt uppfriskande att uppleva något helt annat idag:
Vettigt nog kom jag rullande på en cykelfil, en fil fri från PRO:s agenter och fullt godkänd för min Nova. Det var en av stadens mer trafikerade vägar och filen var mycket mycket smal, vilket medfört att någon någonstans uppe på ett kontor hade kommit på att det nog var klyftigast att bara låta oss köra åt ena hållet på den. Lyckligtvis hade jag valt "rätt" håll men plötsligt kom en munter stolle från andra sidan vägen och cyklade upp på filen, mot mig. Kycklingracet var igång och jag tog för givet att han skulle svänga, men icke! Istället fortsatte han i samma riktning och började skrika på ett sätt som gjorde att jag började fundera på om det var jag som gjorde fel (han var ändå en ganska stor tuffing). Jag blev så förvånad av hans smått absurda beteende att jag inte heller förmådde svänga. Till slut tvärnitade han en halv meter framför mig, fortsatte se upprörd ut men sade sedan plötsligt
"Alltså jag kan verkligen inte cykla".
Det här var något nytt. Folk brukar skrika, käfta och vifta näven i vädret men aldrig någonsin hade jag träffat någon som har erkänt sitt misstag. Min nya idol! Undrar om jag också ska börja erkänna när jag gör fel? Verkar osannolikt, men vi får väl se, för det där var något av de häftigaste jag varit med om på länge. Beundransvärt.

Partajmaski´n
I brist på annat får ni här en bild på min kalasapparat. Det är något jag lattjat med sedan i somras och som jag till och med fått en massa lön för. Om en vecka ska den åka på sin första konferens och ersätta den vanliga maskin som vi brukar visa upp i den typen av sammankomster (den normala har samma form men utan den muntra ytan). Borde kanske inte visa upp den innan premiären...men äsch, läsarkretsen är inte fullt så stor för att det ska kännas dumt. Kanske.
 

  

Gluggarna
Förresten, om det är något som undrat: jag (eller snarare fröken Doktor) kan numera konstatera att  jag inte är allergisk mot katt (Squee får bo kvar!), hund, timotej, mögel och diverse annat skräp som systra mi inte tål. Däremot kan näpna fröken Optiker konstatera att mina ögon är virussmittade och jag kommer fortsätta tvingas stå ut med osminkat och glajjer ända tills det går över (kan ta ett år, galet!). Undrar om min Clark Kent-look (som har gjort att ingen känner igen mig) kommer att ha samma effekt under hela den tiden...
I vilket fall som helst är det sjukt skönt att veta vad det rör sig om. Vem som helst som känner mig lite grand vet att synen är det a b s o l u t viktigaste sinnet för mig, hela sju av åtta av mina favvo-intressen är ju bundna till det (och då är måleri/teckning/pyssel/julkalendrar bara en punkt (någon som kan komma på övriga sju?)). Jag har varit mer orolig än vad någon har lyckats förstå, men nu är det över. Bara väntan kvar.